Underbart

I Fredags var det urnsättning för mamma. Ok att begravningen redan varit och jag har gått vidare ( lite) i mitt liv så kändes detta som ett hugg i hjärtat. Jag menar, vi sänkte ner vår älskade MAMMA i jorden. Hon ska inte vara där utan här med oss.
Aldrig har jag kännt mig så här ensam, när det händer saker, både positiva och negativa så är jag van att ringa mamma. Visst har jag Magnus men det är ju ändå inte samma sak. Hon missar allt som händer nu och det är inte lite.

Jesper tuggar och sväljer allt han kommer åt, fast helst korv. Måste försöka vänja honom vid bestick, men ja det är ju en fas alla barn går igenom och han är ju inte van att mat ska passera hans mun.

Eddie pratar och skrattar och kryper dagarna i ända och är allmänt SÖT! Vilket jag vet att mamma hade tyckt också.

Och nu är det värsta av allt kvar, att tömma huset. Har gett bort det mesta men det finns fortf grejer som ska slängas, några tänkte jag lägga ut på blocket men sen blir det att dynga allt i en container.

Har inte plats till att spara ens hälften av allt som jag vill behålla. Men det viktigaste minnet av mamma sitter i min hjärna och mitt hjärta så det tänker jag inte slänga !

Ne fy faan vad världen är orättvis !!!