Underbart

Har lovat några att jag ska skriva en förlossningsberättelse, och nu har jag fått
alla papper så jag kan få exakta tider också.
Jag komme rju ihåg det mesta men inte hur lång tid allt tog och om
de var tvungna att ta hål på hinnan och grejer.

Men här börjar min berättelse. Jag kommer även lägga upp om graviditeten, men det
är en riktigt gnäll historia så den tar lite längre tid, haha!

Vaknade på morgonen den 25 Februari och hade värkar, inga starka sådana men täta.
Tänkte att jag får hitta på ngt idag så jag slipper gå och tänka på det.
Började baka, som jag alltid gör när jag vill få tiden att gå.
Pratade mycket me mamma i telefon också var ju lite orolig.
När klockan började närma sig 15 så tänkte jag att jag skulle laga mat till mig och Magnus
han skulle ju komma hem vid 16.30..
Började iaf med wok, var så sugen på det. Men jag kunde knappt stå rakt upp.
Ringde in till förlosningen och rådfrågade lite. Hon hörde ju att jag hade ont och tyckte att jag skulle komma in.

Jag fick ringa Magnus och den stackarn satt ju i möte så han sprang ju bara därifrån.
Vdn sa sen att alla hade sagt att jaha nu är det dags.
När vi väl komin så var jag bara öppen 2 cm, så vi åkte ner till överby och käkade på Max.
Inge roligt att äta hamburgare med värkar. Gick även inne på Maxi för att jag skulle
röra mkt på mig, men inget hände. Hade inte öppnat mig mer, men jag fick ligga kvar
om jag ville. Men kände att Magnus borde få sova hemma och inte i en fåtölj.
Väl hemma så kunde jag faktiskt somna mellan värkarna.

Men när vi stod upp på torsdag morgon så var det bara att åka rakt in til Näl. Hann väl
äta frukost iofs men det var precis.
Inne på förlossningen hade jag så ont att jag bara grina och var allmänt sur för att vi fick vänta 30 min på att de skulle
städa rummet. Jag var inte trevlig då kan jag tala om.
Men jag hade öppnat mig 2 cm till. Klockan var nu ca 11.

Klockan 13 fick jag ryggmärgsbedövning, och tack gode gud. Att ngt kan göra så ont är helt otroligt.
Och visst har man själv valt det !
Fick ju lustgas direkt när jag blev inlagd men det tog ju någon timme innan de
fatta att jag inte kände av den något utan hade lika ont fortf.
Jag hade en barnmorskestudent med mig och hon var verkligen underbar.
Magnus den stackarn fick inte vara när mig alls. Han fick bara titta på och känna sig dum.



Lustgasen var bra när den väl hjälpte! Maxstyrka blev det innan den hjälpte på mig !

Men iaf, när klockan var 14 så tog de hinna på mig, och detta har jag verkligen inget minne av.
Var jag bara borta eller sa dem det aldrig ?
Magnus har heller inte hört att de tog hinnan så dem har nog inte sagt det.
Men klockan 15.45 satte krystvärkarna igång, herre min skapare.
Var får man all kraft ifrån ? Magnus fick nu hålla mig i handen men
han har ju en skadad hand och han sa det att hade han gett fram den
handen så hade jag nog brutit den på honom igen.

Klockan 16.03 kom han ut och bara på den kvarten med krystvärkar hade jag
nog kunnat döda vem som helst. Jag vet att barnmorskan hjälpte till att
öppna mig lite så jag inte skulle spricka så mkt, men gud vad jag skällde på henne då.
För det gjorde verkligen ONT!
Men det tackar jag henne för idag.
Fick visserligen sy 8 stygn, men det hade nog kunnat bli mer.

Ut kom Eddie, han var stor, väldigt stor. Och de gissade på att han vägde 4.9 kg..
Jag tänkte nej gud låt dem ha fel, jag kan inte föda en son på nästan 5 kg!
Men han vägde 4570 och var 54 lång, så liten var han då inte!

På kortet är han bara några minuter gammal!



Att kortet kunde bli så fint är konstigt för Magnus darra jätte mycket!



En mkt stolt pappa, som fick hålla honom ganska direkt då moderkakan
inte ville komma ut. Blev prat på operation men tack gode gud för att
jag slapp det !

Lite kort och gott från min förlossning. Skulle kunna göra det 75 ggr till !
Men inte EN ENDA graviditet har jag sagt. Usch vilken jobbig grav. Men det har jag snart
glömt och är gravid igen, haha !